Lisens Okra

Lisens Okra för Lisen & Selmas och Lisen & Göstas formspråk vidare i ett varmare, djupare färgregister. Fleuren hålls liten och disciplinerad, i traditionen av sent 1800-tals semé-papper som tjänade som lågmälda följeslagare i bibliotek, salonger och arbetsrum hos dem som levde bland böcker. Grunden ligger i den okra-familj som finns på målade herrgårdsväggar från Skogaholm till Svindersvik, en gul ton som vittrat till något dovare och mer eftertänksamt än färskt pigment någonsin var. Motivet är inte tryckt i färg. Det är pressat in i pappret som ett blindavtryck, den sorts märke en bokbindare lämnar när en träklots slår mot ett omslag utan folie eller pigment, figuren läst genom skugga och upphöjd kant. Det som ger pappret dess liv är det som visar sig långsamt: varje fleur är individuellt tecknad, inga två är identiska, och över en hel vägg fördelas figurerna så att samma grannar aldrig återkommer. Mönstret rimmar snarare än upprepar. Granskat nära är ingen yta exakt lik någon annan. Sett på avstånd håller väggen sin tysta rytm. Pappret står i den långa traditionen av disciplinerat småskaligt mönster, arbetet hos Lewis F. Day, Christopher Dresser och Owen Jones i England, de värdiga semé-traditionerna hos de franska ateljéerna, de blindpräglade bokbanden hos nordeuropeiska bokbindare. Det bär denna tradition i djupaste mening: som material att bygga vidare på, inte att kopiera. Ett rumspapper för arbetsrummet, biblioteket, bakre hallen. Ett rumspapper för atmosfär, inte för spektakel.